Travdatabasen, del 2 – medel till hästägare och uppfödare

De blå staplarna visar hur mycket pengar som betalats ut till hästägare (ljusblå) och uppfödare (mörkblå) i Sverige under åren 2000-2022, samt hur mycket som är budgeterat för 2023 (grön stapel).

Svensk Travsports biträdande sportchef Per Wetterholm är den som letar fram siffrorna i sportdatabasen. Vad kan vi se i grafen, Per?
– Totalt betalade ST ut cirka 1 112 miljoner kronor ifjol till hästägare och uppfödare, varav 963 miljoner var prispengar och resten uppfödarpremier, premieloppspremier och kvalbonus. År 2023 har vi budgeterat med ungefär samma totalbelopp. År 2000 låg totalen på 752 miljoner till ägare och uppfödare.

Fördelningen mellan hästägare och uppfödare ser ut att ha ändrats år 2017?
– Ja, från och med 2017 får uppfödarna en större del av kakan än tidigare. Av totalbeloppet går numera cirka 88,7 procent till hästägarna och 11,3 procent till uppfödarna. Tidigare fick uppfödarna cirka 9,5 procent av totalen.

Prismedel jämfört med KPI

Den gula linjen visar utvecklingen för KPI (KonsumentPrisIndex) under samma period. Alltså kostnadsutvecklingen i samhället i stort. Sedan millennieskiftet har kurvorna i stort sett följt varandra över tid, men inte varje enskilt år.

Jämfört med KPI:s jämna utveckling går travets prismedel lite mer upp och ner över åren. Varför då?
– Travsportens intäkter (i praktiken spelbolaget ATGs intäkter) följer samhällets konjunkturer ganska väl, det är bara en myt att folk spelar mer i dåliga tider. Men de som bestämmer över travtävlingarnas ekonomi (numera ST, tidigare ATG) har ofta medvetet valt att kompensera samhällets lågkonjunkturer genom att tillfälligt bibehålla eller öka prismedlen med lånade medel. Så var det till exempel åren 2002-2003 och 2012. Och även delvis i år 2023. Lånade medel måste man ju betala tillbaka, så därför har sporten varit tvungen att spara motsvarande pengar under de efterföljande tre, fyra säsongerna. Genom att medvetet hålla uppe prismedelen under lågkonjunktur så få vi leva med att det blir lite mindre i plånboken åren efter, det är ju så det funkar med all ekonomi – lånade pengar måste alltid betalas tillbaka på något sätt.

Många känner att hästägarnas och de aktivas kostnader ökat ännu mer än KPI de senaste tjugo åren. Vad vet vi om det?
– Känslan stämmer med all säkerhet, men vi har idag tyvärr svårt att visa exakt hur mycket. Svensk Travsport kan förvisso se de volymer som flödar genom vårt avräkningssystem och TDS (Tränarnas DebiteringsSystem), men kan för närvarande inte visa en tillräckligt tillförlitlig utvecklingskurva för de aktivas totala kostnader. Vi hoppas kunna återkomma senare med säkrare beräkningar än de som tagits fram hittills.

Men om det stämmer att de aktivas kostnader ökat mer än KPI, varför höjer inte travsporten prismedlen i samma takt?
– Den enkla men trista orsaken är förstås att travsporten inte har någon stor kassakista full med sparade pengar. Svensk Travsport kan inte göra av med mer pengar än vi får in, att långsiktigt låna till prismedel vore att döda sporten ekonomiskt på tio-tjugo år. Ett litet enskilt företag kan förstås låna, chansa och hoppas på det bästa, för att i värsta fall gå i konkurs och börja om. Den svenska travsporten kan inte chansa, gå i konkurs och börja om. Samma självklara ekonomiska villkor som gäller för alla andra långsiktiga organisationer, gäller också för trav- och galoppsporten och vårt egenägda spelbolag ATG. Därför betalar vi ut så mycket prismedel det bara går, men inte mer än vi klarar av. Vårt gemensamma mål är travsporten ska vara stabil och stark, även om tio år och femtio år.

Del 1 i Travdatabasen hittar du nedan.